Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Denna sköna dag hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
400
JEAN-CHRISTOPHE
hade redan sjunkit tillbaka i sitt orubbliga
lugn, och då han slutat yttrade hon blott
några betydelselösa ord. Bakom hennes
kullriga, släta panna anade man bondfolkets tröga,
stenhårda envishet. — Hon sade sorglöst, att
hon måste gå hem och sköta brorsbarnen.
Han frågade:
— Är ni lycklig?
Hon tycktes glädjas åt hans ord. Hon
svarade ja, och underströk ivrigt alla de
orsaker hon hade att vara lycklig. Hon sökte
övertyga sig själv och honom och talade om
barnen, hemmet, arbetet.
-—Ja visst, sade hon, jag är mycket
lycklig. Christophe svarade ej. De reste sig upp
och togo glatt farväl av varandra. Modestas
hand darrade en smula i Christophes hand,
men hon sade endast:
— Ni får vackert väder i dag.
Och hon upplyste honom noggrant om
vilken väg han borde taga, nästan som om
Christophe varit den blinde.
De skildes åt. Han gick nedför kullen; då
han kommit ned vände han sig om; hon stod
kvar på toppen och viftade, som om hon sett
honom.
Den ihärdighet med vilken hon förnekade
sin olycka var både löjlig och hjältemodig;
den rörde Christophe och plågade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
