Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Många månader förflöto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
404
JEAN-CHRISTOPHE
sin välsignelse. Vad Kunz inte sade var att
ansträngningarna vid Christophes korta besök
nog förorsakat sjukdomen och vållat döden.
Christophe fällde några tysta tårar. Han
såg hela värdet hos den vän ban förlorat, ban
kände hur mycket han hållit av honom och
ban led — som alltid — av att ej bättre ha
uttryckt sin tillgivenhet. Nu var det för sent!
Schulz’ gestalt hade endast framstått för att
tomrummet skulle kännas än tommare, natten
än mörkare ... Vad Kunz och
Pottpet-schmidt beträffar, så betydde de något
endast på grund av deras vänskap med Schulz.
Christophe värdesatte dem ganska riktigt!
Han svarade ett par ord och därmed upphörde
alla förbindelser. Han försökte också skriva
till Modesta, hon lät sända ett litet brev
uppfyllt av likgiltiga saker och han brydde sig
inte om att fortsätta. Han skrev inte till
någon, och ingen skrev till honom.
Tystnad. Tystnad. Från dag till dag slog
tystnadens tunga mantel sina veck allt tätare
omkring Christophe. Det var som om ett
sakta fallande askregn så småningom täckt
honom. Aftonen tycktes redan inne,
Christophe hade knappt begynt livet. Han ville
ej böja sig ännu. — Sömnens stund var inte
kommen. Han måste först leva.
Han kunde ej leva i Tyskland. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
