Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Många månader förflöto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
405
lidande hans ande kände i den lilla stadens
tvångströja gjorde honom orättvis. Hans
nerver lågo bara: allt retade honom, sårade
honom till blods. Han liknade de eländiga,
vilda djur som våndades i Stadtgartens hålor
och burar. Christophe gick ofta i medkänsla
och såg på dem; han betraktade deras
underbara ögon, i vilka lyste — och slocknade —
heta förtärande flammor. Ack, vad de skulle
älskat revolverskottet som snabbt befriar,
eller dolken som tränger in i det blödande
hjärtat. Allting hellre än den människans
grymma likgiltighet som hindrade dem både
från att dö och att leva.
Det som verkade svårast på Christophe
var inte folks fientlighet; det var deras
ostadiga, konturlösa natur. Man visste ej ens,
vad man hade att strida emot. Han skulle
föredragit det hårda motståndet hos vissa
trånghuvade raser som vägra att fatta varje
ny tanke. Mot kraft kan man ställa kraft:
hackan som sönderbryter stenen, minan som
spränger klippan. Men hur skall man bete
sig med en lös massa, som geléartat viker
undan och ej bibehåller minsta intryck? —
Alla tankar, all energi uppslukades i ett
gung-fly; om en sten föll ned i dyn, syntes knappt
ett veck på ytan; allting försvann i ett
bottenlöst djup; vad som varit lämnade intet spår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
