Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Många månader förflöto...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe fann samma känsla hos den
högst uppsatte såväl som hos den ringaste —
alltifrån Schillers Wilhelm Tell, den avmätte
lille kälkborgaren med grovarbetarmuskler,
som, enligt Börne, jämkar ihop hedern och
fruktan och med sänkta ögon skrider förbi
den uppresta stången för att kunna ursäkta
sig med att han ej sett hatten, ej brustit i
lydnad, till den ärevördige, sjuttiofemårige
professor Weisse, en av stadens mest aktade
lärde, som, då han mötte en Herr Lieutenant,
skyndade att vika åt sidan och stiga ned från
trottoaren. Christophes blod sjöd, då han
dagligen bevittnade dylika servila handlingar.
Han led som om han förnedrat sig själv.
Officerarnas övermodiga sätt och oförskämda
stramhet ingåvo honom en dov vrede. Han
satte en ära i att inte bereda dem plats. Han
återgäldade spotskt deras blickar. Många
gånger var han nära däran att ådraga sig
personliga obehag; han tycktes nästan söka
framkalla en duell, och dock förstod han,
bättre än någon, hur onyttigt och farligt ett
dylikt trots var; men ibland brast hans sunda
förnuft: det ständiga tvång han ålade sig,
styrkan som ej fick utlopp gjorde honom
ursinnig. Då var ban nära att begå vilka
dumheter som helst, och ban kände att om han
stannade ännu ett år vore han förlorad. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
