Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
423
lyfte lian upp huvudet och Louisa såg honom
i ögonen. Hon skulle velat säga:
— ßes!
Och hon kunde inte.
Han skulle velat säga:
— Jag är lycklig att stanna.
Och han kunde det inte heller.
Situationen var mer invecklad än
någonsin. I sin smärtfyllda ömhet suckade hon:
— Ack, om alla kunde födas på samma
gång och dö på samma gång!
Denna naiva önskan fyllde honom med
kärlek, han torkade sina tårar och smålog.
— Vi skola dö tillsammans, sade han.
Hon sade ånyo:
— Är det säkert att du inte reser?
Han steg upp.
— Ja! Låt oss inte tala mer därom. Det
kan ju inte ändras.
Christophe höll sitt löfte. Han talade ej
mer om resan, men det stod inte i hans makt
att ej tänka på den. Han stannade kvar, men
genom sitt dåliga lynne och sin nedslagenhet
lät han modern dyrt umgälla den uppoffring
han gjort. — Och Louisa, desto mer tafatt som
hon var medveten därom, plågade honom med
meningslösa frågor om grunderna till hans
sorgsenhet, som hon ju alltför väl måste känna
till. Hennes ängsliga, nyfikna kärlek förföljde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
