Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han beslöt att resa...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
422
JEAN-CHRISTOPHE
Nästa morgon blygdes hon över den förtvivlan
som gripit henne mitt i natten, oeh hon
darrade då hon tänkte på vad hennes son skulle
säga. Hon satte sig i ett hörn och tog sin
stickstrumpa, men hennes händer förmådde
inte hålla fast den och hon lät den snart falla.
Christophe kom in, de hälsade halvhögt på
varandra. Han såg dyster ut och gick och
ställde sig vid fönstret med ryggen vänd mot
modern. En hård strid utkämpades i hans
inre; han visste alltför väl dess slutliga
resultat, men han sökte ännu avvärja det. Louisa
vågade ej tilltala honom eller framkalla det
svar hon fruktade. Hon tvingade sig att taga
fatt i arbetet, ehuru hon inte såg vad hon
gjorde och alltjämt tappade maskorna... Ute
regnade det... Efter en lång tystnad närmade
Christophe sig henne. Hon satt alldeles stilla,
men hennes hjärta bultade hårt. Orörlig
betraktade Christophe henne. Med ens kastade
han sig på knä, gömde ansiktet i hennes kjol
och grät tyst. Hon förstod att han stannade
och en dödlig ångest lyftes från hennes hjärta
— strax vunno likväl samvetskvalen insteg,
ty hon fattade vad hennes son uppoffrade, och
hon började lida vad Christophe lidit då det
var han som uppoffrade. Hon böjde sig ner
och kysste honom på panna och hår. Utan ord
blandade de sin sorg och sina tårar. Slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
