Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Det var fest i byn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
457
Hon gav honom ett kraftigt handslag.
— Låt oss gå, sade bonden.
— Ja, sade Christophe.
De gingo ut alla tre. Ute på vägen
skildes de. Lorehen gick åt sitt håll, Christophe
med sin förare åt det motsatta hållet. De
yttrade inte ett ord. Månskäran, omringad
av ett disigt töcken, lyste svagt över skogens
toppar. Ett blekt sken strömmade ned över
åkrar och ängar. På lågt belägna platser
hade den täta, mjölkvita dimman redan stigit
upp. Träden skälvde lätt i den fuktiga luften.
— Knappast några minuter sedan de kommit
ut ur byn ryggade bonden hastigt tillbaka
och gjorde ett tecken åt Christophe att stanna.
De lyssnade. På vägen hördes en
truppavdelnings taktfasta steg. Bonden kiev över
häcken, Christophe följde efter och så gingo de
vidare längs plogfårorna. Soldaterna
passerade förbi. I nattens mörker knöt bonden
näven åt dem. Christophes hjärta
sammansnördes; han liknade ett förföljt villebråd som
hör jaktkopplet. De fortsatte sin mödosamma
vandring och undveko byarna eller
bondgårdarna, där hundarnas skall kunde ha varnat
omnejden. Då de hunnit till en skogshöjd
sågo de i fjärran järnvägens röda lyktor; de
rättade sina steg efter dessa fyrbåkar i det
villande mörkret och beslöto att söka sig fram
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
