Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han vaknade vid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
464
JEAN-CHRISTOPHE
smärtfyllda hållplatser där hans föregångare
stannat. Hans steg funno deras spår som gått
före honom. Tvärsigenom diset sågo hans
tårade ögon hur det fädernesland han nu
måste bjuda farväl stilla förtonade... Hade
han inte önskat att lämna det? — Jo; men
nu då ban var tvungen att gå grep honom
ångesten. Ett djur allena är i stånd att utan
rörelse slitas från sin fosterjord. — Lyckliga
eller olyckliga ha vi dock levat med och av
denna jord: modern, den närmast förtrogna.
Vi ha sovit i dess famn, vi äro genomsyrade
av dess doft; den bär i sitt sköte våra
drömmars skatter, vårt förflutna liv och det heliga
stoftet av dem vi älskat. Christophe
överskådade dagarnas långa rad. Han såg de kära
gestalter som han lämnade över eller under
jorden. Lidandena voro honom ej mindre
kära än fröjderna. Minna, Sabine, Ada,
morfadern, Gottfried, gamle Schulz, alla stego de
upp för lians syn under några korta minuter.
Han förmådde ej lösrycka sig från dessa döda.
(Även Ada räknade ban till de döda.) Tanken
på modern, som ban övergav, ensam levande
bland dessa vålnader, blev lionom outhärdlig.
Han höll på att bege sig tillbaka över gränsen,
ty ban tyckte nu att hans flykt var oerhört
feg. Han beslöt, att om moderns svar
utandades en för stor sorg, skulle han återvända vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
