Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han vaknade vid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
465
det än kosta månde. Men om kan inte fick
något svar? Om Lorcken inte nått Louisa?
Om kon hindrats från att bringa svaret? Ja,
då återvände han i alla fall hem.
Han gick till stationen. Efter en ängslig,
dyster väntan såg kan tåget rulla in. Han
spejade ivrigt efter Lorchens djärva
anletsdrag, ty han var säker om att hon skulle kålla
sitt löfte, men kon syntes ej. Han sprang från
den ena kupén till den andra. Han sade sig,
att om hon befunnit sig i tåget, hade hon varit
bland de första som stigit av. Då ban i sin
iver tornade emot de resandes ström upptäckte
kan ett ansikte som ej var konom obekant.
Det tillkörde en liten tretton eller fjorton års
flicka, kort, tjock och rödkindad som ett
vinteräpple. Hon hade en liten trubbig näsa
och en stor mun; en ljus fläta var virad kring
hennes huvud. Då ban närmare iakttog henne
märkte kan att hon höll i banden en gammal
kappsäck, som liknade käns egen. Hon
sneglade på konom ock böjde huvudet åt sidan
som en liten sparv. Hon gick några steg och
stannade framför Christophe utan att säga ett
ord. Nu kände Christophe igen henne. Det
var en ladugårdspiga från Lorchens hem.
Han pekade på kappsäcken och sade:
— Den är min, inte sant?
30. — Jean-Christophe. IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
