Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Befrielsen - Han vaknade vid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UPPRORET
469
Den lilla gled honom nr händerna och
sprang upp i tåget som avgick. Sedan stod
hon i fönstret och viftade med sin näsduk, så
länge hon kunde urskilja honom. Han följde
henne med ögonen och kände att hon bringat
honom en hemlandsfläkt, en sista hälsning
från dem han älskade.
Då hon försvunnit befann han sig ensam:
en främling i ett främmande land. Han höll
brevet och halsduken i handen, ban stoppade
den senare på sitt bröst och ville öppna brevet,
men bans hand darrade. Vad skulle han väl
få läsa där? Vilken gränslös smärta skulle ej
möta honom? — Nej, han kunde inte bära den
förebråelse han redan tyckte sig höra. Han
måste vända tillbaka.
Slutligen vek han upp brevet och läste:
»Mitt stackars barn. Var inte orolig för
min skull. Jag skall vara klok. Gud bar nu
straffat mig. Jag borde inte varit så självisk
och endast velat behålla dig hos mig. Res till
Paris! Kanske blir det bäst för dig. Jag skall
nog sköta mig själv. Det viktigaste är att du
blir lycklig. Många kyssar
Mamma.
Skriv så snart du kan.»
Christophe satte sig på kappsäcken och
grät.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
