Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han vandrade gatan...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
JEAN-CHRISTOPHE
Han vandrade gatan fram med långa steg.
Vreden omtöcknade honom. Vart gick han?
Han visste det ej. Han kände ingen. Han
måste samla tankarna litet och stannade
framför en bokhandel. Han stirrade på de
utlagda böckerna utan att se dem. Plötsligt
tilldrog sig ett förläggarnamn på en bokpärm
hans uppmärksamhet. — Varför? — Efter ett
ögonblick erinrade han sig att det var det
förlag där Sylvain Kohn arbetade. Han tog
fasta på adressen. Vad angick det honom
egentligen?...
Han ämnade visst inte gå dit... Varför
inte ändå? ... Om den uslingen Diener, som
varit hans vän, mottagit honom så illa, vad
kunde han vänta av den drummel som han
behandlat utan försköning och som därför
måste hata honom? En onödig
förödmjukelse! Allt hans blod var i uppror — men en
viss medfödd pessimism, som kanske
härrörde från hans kristliga uppfostran, drev
honom till att ända till botten pröva
människornas uselhßt,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
