Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe gick hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
JEAN-CHRISTOPHE
om lian erinrat sig tillnamnet, liur skulle han
i denna mänskliga myrstack kommit en
stackars liten lärarinna på spåren?
Nu måste han fortast möjligt söka sitt
livsuppehälle, ty han ägde endast fem francs.
Trots sin motvilja bekvämade lian sig till att
fråga sin värd, den tjocke krögaren, om lian
kände någon i kvarteret som ville taga
pianolektioner. Mannen, som ringaktade en
hyresgäst som talade tyska och endast åt en gång
om dagen, förlorade all respekt för honom då
han fick veta att Christophe endast var en
musiker. Han hörde till den gamla stammens
fransmän för vilka musiken är ett
latmans-göra. Han flinade.
— Piano! Nej, det är inte min affär. Jaså
ni klinkar på piano. Jag gratulerar! Så
lustigt att välja ett sådant yrke! Vad mig
beträffar är all musik precis som om det
regnade. Tänk, om ni kanske skulle undervisa
mig!... Vad säger ni om det, ni andra?
ropade han åt några arbetare som drucko vid
ett bord.
De skrattade högljutt:
— Det är ett fint yrke, sade den ene, man
blir inte smutsig om händerna, och så
behagar det damerna.
Christophe begrep ännu ej franska riktigt,
och ban förstod sig än mindre på skämt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
