Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Medan han väntade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
JEAN-CHRISTOPHE
att taga parti antingen för successionens eller
superpositionens arméer. Han svarade snabbt
med sitt vanliga motto, som ej hörde
smickra-ren till:
— Mina herrar! Allas eder fiende!
Och då de envist frågade:
— Vad är det viktigaste i musiken:
kontrapunkten eller harmonien?
Så svarade han:
— Musiken själv! Visa mig vad ni gjort.
Om sin egen musik voro de alla överens.
Dessa djärva slagskämpar mörbultade
varandra i kapp, då de inte mörbultade någon
av de frejdade döda, som alltför länge
bibehållit sin ryktbarhet, men de försonades
plötsligt i en gemensam lidelse: deras glödande
fosterlandskärlek. Frankrike var det enda
stora musiklandet! De förkunnade alla
Tysklands förfall — Christophe kände sig inte
sårad därav. Han hade själv så ivrigt
förfäktat denna åsikt, att han ej nu på god tro kunde
bekämpa den. Men talet om den franska
musikens överlägsenhet förbryllade honom en
smula, han spårade föga av den i det förflutna.
Franska musici påstodo emellertid att deras
konst varit beundransvärd i mycket avlägsna
tider. För resten trodde de att de bäst
upphöjde den franska musiken genom att
förlöjliga alla det senaste århundradets ärofulla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
