Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det var genom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
JEAN-CHRISTOPHE
Men endast ett fåtal vågade göra det, de flesta
skrevo för att locka männen till sig; de voro
lika lögnaktiga i sina böcker som i sina
salonger, utförde fadda skönmålningar och
koketterade med läsaren. Sedan de givit
fromheten på båten och ej hade någon biktfader
för vilken de kunde berätta sina små
snedsprång berättade de dem för allmänheten. Det
var en formlig störtskur av mestadels
opassande, tillkonstlade romaner; de tycktes läspa
och luktade alla blommor och parfym — både
god och dålig parfym, samt voro dessutom
genomsyrade av en evinnerlig, efterhängsen,
ljum, söt doft. Christophe tänkte som Goethe:
»må kvinnorna skriva dikter och romaner
bäst de vilja, men må åtminstone männen inte
skriva som kvinnor, det behagar mig inte».
Han vämjdes åt all sliskighet, allt tvetydigt
koketteri, hela den känslosamhet, som
företrädesvis omfattar personer som äro minst
värda intresse. Själva stilen ingav honom
avsky med dess blandade förfining och
brutalitet, dess ofruktbara idéer, sipphet och
sensualism, allt detta psykologiens avskum.
Christophe gjorde sig dock reda för att
ban inte var i stånd att döma rätt. Han
bedövades av ordens marknadslarm. Många
vackra flöjttoner gingo förlorade i bullret, ty
även i flera verk helgade åt lättfärdigheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
