Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Det var genom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET
125
logo i fjärran den genomskinliga himmeln och
Ättikas kullars harmoniska våglinjer. — Där
fanns så stora behag, så mycken talang, så
ljuvligt välljud, en sådan blid livsro — tankar
som erinrade om Peruginos och ßafaëls
älskogsmättade kvinnor och trånande
ynglingar, som med halvslutna ögon le åt sina
kärleksdrömmar. Men Christophe såg
ingenting av allt detta. Ingenting förmådde för
honom uppenbara de bestämmande
riktningarna, de allmänna andliga strömningarna;
en fransman skulle själv haft svårt att finna
sig till rätta. Det enda han konstaterade var
överflödet på skriftställare. Det tedde sig
nästan som en allmän olycka; alla tycktes
skriva: män, kvinnor, barn, officerare,
skådespelare, societetsfolk, förbrytare. Det var en
riktig farsot.
Christophe uppgav för tillfället varje
försök att begripa något. Han insåg att en sådan
vägvisare som Kohn alldeles skulle förvilla
honom. Den erfarenhet ban i Tyskland haft
av litterära kotterier ökade med rätta hans
misstro gentemot sin omgivning. Han litade
ej heller på böcker och tidskrifter; man visste
aldrig om de uttryckte en liten lättjefull klicks
meningar eller om kanske författaren själv
var sin egen publik. Teatern gav en mer
tillförlitlig bild av samhället, den upptog i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
