Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bland de rätt fåtaliga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
176
JEAN-CHRISTOPHE
Hon var spädlemmad och utsökt väl
klädd samt ägde något visst lockande ock
retande. Hon hade ett tillgjort, näpet, både
enfaldigt och tillkrånglat sätt. Hon låtsades
vara en helt liten flicka, gungade timtals i sin
gungstol och brast ibland ut i små förtjusta
rop, till exempel:
— Nej, kan det vara möjligt!
Vid bordet klappade kon med händerna,
om det bjöds en rätt som hon tyckte om. I
salongen rökte hon cigarretter och spelade
inför männen en översvallande ömhet för sina
väninnor, kastade armarna om deras lials,
viskade i deras öra, smekte deras händer, sade
naiva, men lika ofta elaka ting, med en mjuk,
len stämma, som vid tillfälle kunde uttala
mycket lättfärdiga saker, utan att tyckas röra
vid dem; hon hade även förmågan att få
andra att säga dylikt. Ock hela tiden såg hon
ut som en väluppfostrad ung flicka. Hennes
ögon lyste en smula lömskt och
njutnings-lystet under de tunga ögonlocken. Hon
tittade alltid åt sidan, slukade samtalets
tvetydigheter och sökte i förbifarten fånga ett
eller annat hjärta på kroken.
Detta apspel, dessa små konststycken,
denna anfrätta oskuld behagade inte alls
Christophe. Han hade annat att göra än att
låna sig till en liten skälmaktig flickas fuf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
