Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Bland de rätt fåtaliga...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
178
JEAN-CHRISTOPHE
även emedan han ej liknade alla andra unga
män som hon råkade. Hon hade aldrig
försökt sig på ett så skrovligt och ovanligt
format käril. Han lockade henne slutligen
emedan hon från födelsen var skicklig i att
med ett enda ögonkast värdesätta både
människor och porslinsvaser, oeh hon insåg
fullkomligt att Christophe, i brist på elegans,
besatt en gedigenhet som ingen av de parisiska
lyxvarorna kunde erbjuda.
Hon gjorde musik liksom de flesta
sysslolösa unga flickor. Den upptog henne mycket
och ganska litet, det vill säga, hon sysslade
ständigt därmed och var i grund och botten
alldeles okunnig. Hon klinkade på pianot
timmar i sträck, av ren lättja, effektsökeri och
njutningslystnad. Ibland spelade hon såsom
man åker på velociped. Ibland utvecklade
hon smak, ja, själfullhet. (Hon tycktes nästan
äga en själ, egentligen behövde hon bara
försätta sig i deras ställe som hade en sådan.)
Hon kunde gott älska Massenet, Grieg, Thomé
innan hon kände Christophe, men hon var
också i stånd till att ej längre bry sig om
dem sedan hon blivit bekant med honom. Nu
spelade hon Bach och Beethoven mycket
vårdat (vilket i sanning ej betyder mycket) —
men det märkvärdiga var att hon nu älskade
dem. I grund och botten var det varken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
