Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe skulle dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MARKNADSTORGET 183
Christophe skulle dock aldrig ha väntat
sig något av denna salongsvänskap, och ett
verkligt samförstånd skulle ej heller ha
uppstått dem emellan, om inte en dag Colette givit
honom en del förtroenden, till hälften av en
plötslig ingivelse, till hälften av behagsjuka.
Kvällen förut hade det varit stor
mottagning hos hennes föräldrar. Hon hade skrattat,
pratat, koketterat som en toka, men följande
morgon då Christophe infann sig, var hon
alldeles förbi, dragen voro tärda, hyn
grådas-kig, hela huvudet föreföll mindre. Hon såg
utslocknad ut. Hon satte sig till pianot,
spelade slarvigt och uttryckslöst, började omigen
med samma resultat. Så tvärstannade hon
plötsligt och sade:
— Jag kan inte... Jag ber om ursäkt.
Kanske vi kunde vänta litet.
Han frågade om hon var illamående. Hon
svarade:
— Nej, men jag känner mig inte upplagd.
Det händer ibland ... Det är löjligt! Ni får
inte bli ond.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
