Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe skulle dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
JEAN-CHRISTOPHE
Han föreslog att lian skulle återkomma en
annan dag, men kon bad honom stanna.
— Bara ett ögonblick. Jag blir kanske
bättre strax ... Jag är allt bra dum, inte sant?
Det märktes nog att bon inte var i sitt
normala tillstånd, men ban ville inte utfråga
henne, utan slog bort saken genom att säga:
— Se där följden av att ni var alltför
lysande i går kväll. Ni riktigt slösade med era
krafter.
Hon log ironiskt.
— Man kan då inte säga detsamma om er.
Han skrattade.
— Jag tror minsann, fortsatte hon, att ni
inte sade ett enda ord.
— Nej, inte ett enda!
— Där fanns ändå intressant folk.
— Ja, storartade pratmakare och
kvick-liuvuden. Jag känner mig förlorad bland era
ryggradslösa fransmän, som förstå allt,
förklara allt, ursäkta allt och inte ha en verkligt
äkta känsla. Människor som prata timtals om
konst och kärlek! Är det inte kväljande?
— Ja, men det borde väl intressera er,
konsten åtminstone om inte kärleken.
— Man pratar inte om sådana ting, man
handlar.
— Men om man inte kan göra någonting,
sade Colette litet trumpet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
