Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe skulle dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
JEAN-CHRISTOPHE
rik man äro lika sällsynta den ena som den
andra.
— Och utom dem betyda andra kvinnor
och män ingenting!
— Tvärtom! Det är bara de andra som
betyda något — i världens ögon.
— Men för er då!
— För mig existerar de inte alls.
— Vad ni är hård, upprepade Colette.
— Ja, litet grand. Några människor
måste vara liårda om det så endast vore för
de andras skull. Om det inte fanns småstenar
liär och där bleve hela världen en enda
välling.
— Ja, ni har nog rätt. Ni är lycklig som
är så stark, sade Colette sorgset. Men var
därför inte alltför sträng mot dem som äro
svaga. Ni anar inte hur tryckande vår
svaghet är. Då ni ser oss kokettera, skratta, sjåpa
oss, så tror ni att vi inte ha något annat i
huvudet och ni föraktar oss. Om ni bara
kunde se allt som försiggår hos de unga
flickor från sexton till aderton år som gå ut
i världen och få den framgång som betingas
av deras översvallande livslust — då de
grundligt ha dansat, pratat tok, sagt paradoxer och
fällt bittra uttalanden som skrattas åt för att
de själva skratta, då de ha utlämnat en smula
av sig själva åt alla slags dumbommar och i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
