Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe skulle dock...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
JEAN-CHRISTOPHE
tagen. Jag behöver ett visst välstånd, en viss
förfining i umgänget, ett visst överflöd som
penningen allena inte förskaffar, men den är
i alla fall oumbärlig. Det är tarvligt, men
jag känner mig själv. Avsky mig nu inte
för att jag berättar er mina små fegheter.
Hör på mig. Det gör mig så gott att tala
med er. Jag känner att ni är stark och sund.
Jag litar på er. Var min vän! Vill ni det?
— Gärna, sade Christophe, men vad skall
jag göra?
—• Höra på mig, råda mig, ge mig nytt
mod. Jag är ofta så förvirrad. Jag säger
mig: Vad tjänar det till att strida? Vad
tjänar det till att jag plågar mig själv?
Ingenting har någon betydelse. Lika gott vad eller
vem!... Det är ett rysligt tillstånd, jag vill
inte fastna däri. Hjälp mig!
Hon var alldeles förkrossad och såg minst
tio år äldre ut. Hon såg på Christophe med
undergivna, bedjande ögon. Han lovade allt
vad hon ville, då kvicknade hon till, log och
blev åter glad.
Och om aftonen skrattade och koketterade
lion som vanligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
