Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Utan att på minsta sätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
\
A1ARKNADSTORGET 245
gällde gamla uttalanden, som lian nu ej skulle
ka underskrivit: ett par artiklar i en tysk
tidskrift som Sylvain Kolm spritt vida
omkring och utlagt. Christophe var intressant
och ej besvärlig, han tog inte någon annans
plats. Om han velat, skulle han lätt blivit
en stor man i ett litet kotteri. Han behövde
bara låta bli att skriva eller åtminstone skriva
så litet som möjligt, helst borde han inte låta
uppföra någonting utan nöja sig med att
skänka Goujart och hans gelikar ny näring
med sina idéer; bela detta patrask, som tagit
till valspråk med något förändrad
ordalydelse:
Mitt glas är inte stort, men jag dricker...
i andras.
En stark personlighet utstrålar sin kraft
och gör sitt inflytande gällande isynnerhet på
unga människor, som tänka mer än de handla;
sådana drogos även till Christophe. Vanligen
bestå de av en hop sysslolösa, viljelösa
varelser, som sakna varje mål eller grund för
tillvaron; de frukta arbetsbordet, de äro rädda
för att befinna sig ensamma med sig själva,
de sitta envist kvar i en bekväm stol, de irra
från ett kafé till en teater, de söka varje
förevändning för att slippa gå hem och se sig
själva i ansiktet. De kommo till Christophe,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
