Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe kände sig för...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
JEAN-CHRISTOPHE
liga, eller snarare livbringan de energi som
strömmade fram ur den hebreiska iliaden en
brunn i vilken lian varje kväll badade sin
nakna själ som sölats ned av Paris’ rök ocb
smuts. Han brydde sig inte mycket om
bokens beliga syfte, men den var dock för
bonom en helig bok, ty den utandades en fläkt
av fri natur och ursprunglig individualitet.
Han sög girigt in alla dessa lovsånger, där
jorden brann i tro och bergen skälvde, ban
läste om förklarade himlar och underbara
människolejon.
Han närde en särskild ömhet för David
som yngling. Han förlänade honom inte den
florentinska pojkens ironiska leende eller
Yer-rochios och Michel-Angelos tragiskt spända
anletsdrag. Han kände inte ens till dessa
storverk. Han såg David som en liten poetisk
herde, i vars hjärta hjältemodet slumrade, en
söderns Siegfried av en förfinad ras,
harmonisk till kropp och själ. Christophe kunde
bäst ban ville göra uppror mot den latinska
rasens anda, trots allt hade denna anda
börjat smyga sig in i honom. Det är ej endast
konsten och tanken som göra sitt inflytande
gällande; allt som omger oss bidrager därtill
— människor, ting, rörelser, linjer, varje stads
olika dager. Atmosfären i Paris är starkt
mättad, den ombildar de mest motsträviga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
