Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Men Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
282
JEAN-CHRISTOPHE
som han förr så strängt bedömt. Allt
eftersom den parisiska atmosfären kändes mer
tryckande fick kan ett starkare behov av att
söka sin tillflykt i sitt fosterlands armar, kos
de diktare ock kompositörer som inom sig
uppsamlat det yppersta i landet. Så snart kan
öppnade deras böcker eller notkäften fylldes
lians trånga rum av Rkens solljusa sorl ock
av glömda vänners blida leende.
Hur otacksam liade kan inte varit mot
dem! Varför kade han nu först
uppmärksammat de rika skatter som voro dolda i
deras rena hjärtan? Han blygdes, då han
erinrade sig de orättvisa och förolämpande
ord som han fällt om dem, medan han var i
Tyskland. Då såg kan endast deras fel, deras
tafatta ock högtidliga fasoner, deras
gråtmilda idealism, deras sinå tankelögner ock
fegketer. Men allt detta betydde ju så föga
vid sidan av deras stora dygder. Hur hade
han kunnat vara så grym mot svagketer som
nu i käns ögon skänkte dem något rörande,
ty sålunda blevo de ju endast mer mänskliga.
Genom en känslornas reaktion drogs han just
till dem som ban varit mest orättvis emot.
Vad allt liade han inte sagt om Schubert och
Bach, och nu kände kan sig stå dem så nära!
Han kade otåligt utpekat deras små löjliga
sidor, ock nu böjde sig dessa storslagna själar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
