Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Men Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
283
över honom — nu då han var landsförvisad
och ensam — och de viskade milt leende:
— Broder! Vi äro dig nära. Mod! Vi
ha haft mer än vår beskärda del av
lidande ... man står ändå alltid ut med
eländet...
Han hörde oceanen brusa i Johann
Sebastian Bachs själ: orkaner, stormar som
svepa förbi, livets skyar som fly undan —
hela folk berusade av glädje, smärta, raseri,
och Kristus den milde fredsfursten som
svävar över dem — städer som vid väktarens
skri ryckas upp ur sömnen och jublande störta
den gudomlige till mötes, han, vilkens steg
låta världens grundvalar skaka. Christophe
anade den underbara samling tankar,
lidelser, musikformer, hjältemod, dikter,
uppenbarelser, våldsamma profetior, pastorala,
episka, apokalyptiska syner, alltsammans
inneslutet i den lille thüringske kantorns
smala, ihopklämda kropp. Christophe såg
honom för sig med dubbelhaka och små
lysande ögon, som tittade fram under de
veckade ögonlocken och de bågiga
ögonbrynen ... Han var dyster, gladlynt och litet
komisk. Hans hjärna var fullproppad med
liknelser och bilder, där fanns både gotik och
rokoko. Han var häftig, envis och ändå
fridfull, han fylldes av både livslust och döds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
