Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han hade måst lämna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
295
Paris. Hon var så lättskrämd ock även så
fästad vid sin lilla stad, sin kyrka, sitt hem;
hon fruktade långa resor. Och även om hon
velat, skulle hon inte varit i stånd att resa.
Christophe hade inte några pengar att sända
henne, hans inkomster räckte ju ej för honom
själv.
Något som gjort honom stort nöje var en
sändning från Lorchen, för vilkens skull han
slagits med de preussiska soldaterna. Hon
skrev att hon gifte sig, hon talade om hans
gamla mor och skickade honom en stor korg
med äpplen och en bit tårta som han skulle
äta till hennes ära. Det kom väl till pass.
Den kvällen var det riktig fest hos Christophe.
Av korven som hängt i fönstret fanns nu
endast snöret kvar. Christophe jämförde sig
med de heliga anakoreterna, som i sina
klipphålor blevo matade av en korp. Men korpen
hade visst mycket att göra, ty den kom ej
tillbaka.
Trots alla sina bekymmer bibehöll
Christophe sitt goda lynne. Han tvättade sitt
linne i handfatet, blankade sina skor och
visslade som en trast. Han tröstade sig med dessa
Berlioz’ ord: »Låtom oss höja oss över livets
elände och låtom oss glatt sjunga Dies irae»
... Så sjöng även ban till grannarnas häpnad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
