Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han hade måst lämna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
296
JEAN-CHRISTOPHE
och förtret, isynnerhet då de hörde honom
bryta av sången med ett gapskratt.
Han förde ett absolut kyskt liv. Någon
har sagt: »Ålskarens bana tillhör blott de
rika och sysslolösa.» Christophes fattigdom,
hans jakt efter dagligt bröd, hans nykterhet,
hans skaparkraft lämnade honom varken tid
eller håg att tänka på vällusten. Den var
honom inte enbart likgiltig; för att desto
bättre reagera mot allt vad Paris hette,
kastade han sig huvudstupa i ett slags andlig
asketism. Han hade ett starkt behov av
renhet, en vämjelse för det låga och simpla. Han
var visserligen inte bepansrad mot lidelsen,
vid andra tillfällen hade den övervunnit
honom. Men hans passioner förblevo kyska
även då han gav vika för dem. Han sökte
aldrig vällusten, han trängtade efter livets
fullhet och skänkte hela sitt väsen. Och då
ban såg, att han misstagit sig, vände han sig
bort i raseri. Otukten var inte för honom
en synd bland många andra, den var den
stora synd som förorenar livets källor. Alla
de hos vilka den gamla kristna grunden ej
blivit begraven under främmande
inflytandets jordlager, alla de som känna att de äro
söner till de kraftiga raser som i hjältemodig
disciplin uppbyggde västerlandets kultur,
böra inte ha svårt att fatta detta. Christophe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
