Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
299
kröp ihop och ruvade över rov och
vällust-fyllda hallucinationer. I det tunga gyllene
halvdunklet sprungo några silhuetter fram;
deras halvt anade behag och stumma
hänförelse lockade Christophes hjärta och blickar;
han fäste sig vid dem, han avlyssnade deras
inre, han förenade sig med dem. Kanske
märkte någon åhörare detta, och mellan denne
och Christophe knöts under konsertens gång
denna dunkla sympati som når vårt innersta
väsen utan att ens i vårt eget medvetande
ett enda ord uttalats. Då konserten var slut
avbröts strömmen och den tråd som enade
själarna klipptes av. Ett dylikt tillstånd är
välbekant för dem som älska musik,
isynnerhet då de äro unga och kunna skänka sig helt.
Musikens kvintessens är i så hög grad kärlek,
att man smakar dess sötma endast om man
njuter den genom en annan. På en konsert
söker man, mitt i folkmängden,
instinktmässigt en vän med vilken man kan dela en glädje
som vore för stor att bära allena.
Bland den flyende stundens vänner, som
Christophe utvalde och genom vilka han
bättre smakade musikens ljuvlighet, tilldrog
sig ett ansikte hans särskilda uppmärksamhet.
Han återsåg det vid varje konsert. Det
tillhörde en ung kvinna, som säkerligen dyrkade
musik, ehuru hon inte förstod mycket därav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
