Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
JEAN-CHRISTOPHE
Hon hade en lustig liten djurprofil: en liten
rak näsa som knappast överskred den lätt
framskjutande munnen, en liten fin panna,
bågiga ögonbryn och klara ögon — ett av
dessa små bekymmerslösa anleten, där man
anar glädje och skratt omvärvda av en viss
likgiltig ro. Denna skara odygdiga flickor
och unga arbeterskor återspegla bäst den
gamla, längst försvunna sorgfriheten, som vi
finna i antika statyer och i Rafaëls verk. —
Det är ett kort ögonblick i deras liv, det första
uppvaknandets blomma; de vissna snart, men
de ha åtminstone levat en fägringens timme.
Christophe fann stort nöje i att betrakta
henne. Ett näpet ansikte gjorde honom gott,
han gladdes åt det utan att begära mera.
Han öste glädje, styrka, ja, nästan dygd ur
dess blotta åsyn. Hon hade naturligtvis snart
märkt, att han tittade på henne, och utan att
de tänkte därpå gick en magnetisk ström från
den ena till den andra. De återsågo varandra
vid alla konserter, och sålunda dröjde det inte
länge innan de kände varandras smak. Ibland
utbytte de förstående ögonkast. Då hon
alldeles särskilt tyckte om något slickade hon
sig nästan omärkligt om munnen, och då
någonting ej var i hennes smak sköt hon
ogillande ut sin lilla mun. Hennes nätta små
miner uppblandades med en viss portion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
