Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sedan flera veckor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
307
till äventyrs äro övertygade om att de begripa
den bättre än fransmännen själva. Christophe
var kanske en barbar, men ban var ärlig.
Bouchers små skära amoriner, Watteaus
runda hakor, de uttråkade herdarna och de
yppiga herdinnorna i sina hårt snörda
korsetter, Greuzes gräddvispsjälar och dygdiga
ögonkast, Fragonards luftiga linntyg, hela
denna poetiska avklädning ingav honom ej
större intresse än en nutida skämttidning.
Han fattade intet av dess rika, lysande
harmoni. De vemodsfulla och vällustiga
fantasier, som härstammade från Europas äldsta,
mest utsökta kultur, voro honom främmande.
Vad det franska sextonhundratalet beträffar
njöt han föga av dess högtidliga andakt, och
dess prunkande porträtt tilltalade honom ej.
Han stöttes tillbaka av somliga mästares
kyliga förbehållsamhet, allt detta gråa,
utsläckta som utbredde sig över Nicolas
Pous-sins stela konst och Philippe de Champaignes
bleka ansikten. Från nyare tider kände ban
ingenting. Den ende möderne mästare som
förtrollat honom var schweizaren Böcklin, och
denne var föga lämplig att bereda honom till
att rätt bedöma den latinska konsten.
Christophe hade i alltför färskt minne den brutala
snillekraft som doftade av skog och mylla,
han behöll ännu den fräna bismaken av alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
