Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Sedan flera veckor...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
JEAN-CHRISTOPHE
stegrades, och lian blev tvungen att avstå.
Sjukdomen närmade sig, ekuru kan vägrade
att erkänna det. Han envisades i att taga
en omväg kem. Vilken onödig plåga! Han
måste dock erkänna, att kan var besegrad.
Benen buro honom knappast, kan släpade sig
fram ock kade all möda att nå sin bostad. I
trappan fick kan ett kvävningsanfall ock
måste ett par gånger sätta sig ned. Inne i
sitt iskalla rum envisades kan i att ej gå till
sängs. Han satt på sin stol, genomblött av
regnet, med tungt huvud och flämtande bröst.
Han domnade bort i melodier som voro lika
värkbrutna som han själv. Han hörde bitar
av Schuberts »oavslutade symfoni» susa förbi
— Stackars lille Sckubert, då kan skrev detta
stycke var även kan ensam, feberaktig och
sömntyngd, i det tillstånd av halv dvala som
föregår den stora sömnen. Han fantiserade
vid härden; dåsiga melodier svävade likt
träskens dimmor omkring konom; kan klamrade
sig fast vid dem som ett kalvt inslumrat barn,
vilket finner behag i samma gamla historia
och upprepar samma välkända bit tills
sömnen kommer... döden kommer... —
Ckristopke körde även en annan melodi:
brännande händer, slutna ögon, ett trött leende,
ett av suckar nedtyngt kjärta som trår efter
döden — befriaren. Det var kören i J. S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
