Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Under det att han stred...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
319
Hon spillde inte många ord därpå. Arbetet
förskräckte benne ej, det var ett bebov, nästan
ett nöje. Hon nämnde inte sitt tyngsta
bekymmer, ledsnaden. Men ban anade det.
Snart läste ban i bennes inre med den
intuition som deltagandet skänker ocb som nu
uppdrivits genom sjukdomen. Han förstod benne
bättre, då ban tänkte på sin egen moder ocb
på de prövningar bon burit under ungefär
samma villkor. Han fattade, som om ban
själv genomgått det, bela den osunda, dova
tillvaro som samhället påtvingar tjänarna.
Herrskapet var beskedliga människor, men
ofta gingo många dagar förbi utan att de sade
benne ett ord som inte rörde tjänsten. Hon
tillbragte långa timmar i sträck i det trånga
köket, vars enda lilla fönster, till hälften dolt
av skafferiet, vette ut åt en smutsig, grådaskig
mur. Hennes enda glädje var om man helt
vårdslöst sade henne, att såsen var lyckad
eller köttet väl stekt. Ett inmurat liv, utan
luft, utan framtid, utan en skymt av önskan
eller hopp, utan ringaste intresse. Värst var
det emellertid då hennes husbondfolk reste
bort på landet. Av sparsamhetsskäl togo de
henne inte med sig. Hon fick sin månadslön,
men de betalade inte hennes resa liem. Hon
var fri att fara om bon själv ville bekosta
resan. Hon ville eller kunde inte göra det,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
