Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Under det att han stred...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
320
JEAN-CHRISTOPHE
och så stannade lion kvar i det tysta,
övergivna huset. Hon hade inte lust att gå ut,
hon pratade inte med de andra tjänarna, som
hon smått föraktade för deras råhet och deras
dåliga seder. Hon gick inte bort, hon var
sparsam och fruktade att komma i dåligt
sällskap. Hon satt stilla i köket eller i sitt rum,
från vilket man tvärs över skorstenarna såg
en trädkrona från en sjukhusträdgård. Hon
läste inte, hon försökte arbeta, hon domnade
bort, hon hade tråkigt; ibland grät hon av
ren ledsnad. Hon ägde en märkvärdig
förmåga att gråta i det oändliga; det var hennes
nöje. Men då hon hade alltför tråkigt, kunde
hon inte ens gråta. Hon kände sig förfrusen;
hjärtat tycktes dött. Så ruskade hon upp sig.
Livsströmmen vällde åter fram. Hon hörde
på ett avlägset positiv, hon tänkte på sin
syster, hon fantiserade litet. Hon räknade
efter hur lång tid det skulle taga henne att
sluta ett arbete, att förtjäna en viss summa.
Hon räknade galet, började om, sov en smula,
och dagarna runnö hän... Missmodet
efterföljdes av en uppvaknande, skälmaktig,
barnslig munterhet. Hon gjorde narr av sig själv
och andra. Hon bedömde sitt herrskap ganska
klart; hon såg de små bekymmer som deras
overksamhet skapade åt dem, fruns nycker
och svårmod, de så kallade sysselsättningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
