Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Vintern varade i det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET 331
Det förödmjukade honom, att dessa män skulle
knacka på honom, vända och beröra honom.
Han blygdes över sin sjuka kropp. Han
tänkte:
— Vad jag blir nöjd när den äntligen
får dö!
Trots ensamhet, sjukdom, armod — så
många orsaker till lidande — bar Christophe
tåligt sitt öde. Aldrig hade ban varit så tålig.
Han förvånades själv däröver. Sjukdomen
är ofta välgörande; då den bryter ned
kroppskrafterna befriar och renar den själen. Den
som aldrig varit sjuk känner sig inte själv.
Sjukdomen hade skänkt Christophe en
underbar ro. Den hade berövat hans väsen
dess grövre beståndsdelar. Han anade med
mer förfinade nerver alla de hemlighetsfulla
andliga krafter som dväljas inom oss.
Alltsedan besöket i Louvren, under dessa
sällsamma febertimmar, vilkas minsta detaljer
voro inristade i hans sinne, levde ban i en
atmosfär erinrande om den som slår en till
mötes i Rembrandts tavlor: någonting varmt,
djupt och blitt. Även han kände i djupet av
sitt hjärta en osynlig sols återglans. Och
ehuru han saknade en bestämd tro, visste han
dock att han ej var allena. En Gud höll
honom i handen och ledde honom dit han
borde gå, han litade på honom som om ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
