Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Nu då hans vilja slaknat...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
339
blad ur vilka drömmarna sprungit fram äro
för dem beliga.
Hemma bos sig i nattens tystnad
genomläste Christopbe ånyo budskapet om Jeannes
lidandes historia, och ingenting i världen
förmådde stäv ja hans sinnesrörelse, ömhet,
medlidande, oändlig smärta fyllde honom då
han tänkte på den lilla herdinnan i sina grova
röda kläder. Hon var lång och smärt, hon
var blyg och hade en mild stämma, bon
drömde ljuvt vid kyrkklockornas klang — hon
älskade dem såsom han gjorde. Hennes leende
var vackert och fint och fullt av godhet,
hennes tårar voro alltid färdiga att välla fram,
kärlekens, medlidandets, ja, svaghetens tårar,
ty trots sitt manliga oförskräckta mod var
hon dock en sann kvinna, denna tappra,
oskyldiga flicka, som tämjde en rövarhärs vilda
instinkter, som under långa månader med sitt
djärva sunda förnuft, sin kvinnliga fintlighet
och sin milda, ihärdiga vilja — ensam och
bedragen — avslöjade allt bot, alla hycklande
ränker som utgingo från kyrkans och lagens
hantlangare — vargar och rävar som med
bloddrypande klor kretsade kring henne.
Vad som mest rörde Christophe var
hennes godhet, hennes hj ärteömhet — hon grät
efter varje seger, grät över de döda fienderna,
över dem som förolämpat henne, hon tröstade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
