Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det led mot slutet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
A1ARKNADSTORGET
347
tillsammans, och de förstodo att de voro
vänner.
Det varade en sekund, så kom fru
Roussin fram och vidrörde med sin solfjäder
Christophes arm.
— Jag ser, sade hon, att ni redan gjort
bekantskap; så det är onödigt att presentera
er för varandra. Den här pojken har kommit
hit bara för er skull.
De avlägsnade sig litet från varandra
smått skamsna.
Christophe frågade fru Roussin:
— Vem är det?
— Vad nu! sade hon, känner ni honom
inte? Det är en ung diktare som skriver rätt
bra. Han beundrar er. Han är musikalisk
och spelar utmärkt. Det är klokast att
undvika alla diskussioner om er då han är
närvarande. Häromdagen höll han på att komma
i gräl med Lévy-Cæur för er skull.
— Den hygglige gossen!
— Ja, jag vet nog. Ni är orättvis mot den
arme Lucien, och han tycker ändå om er.
— Säg inte så. Jag skulle strax hata mig
själv.
— Ja, men jag försäkrar er...
— Aldrig i livet!... Jag förbjuder honom
att tycka om mig.
— Precis vad er beundrare sade. Ni äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
