Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det led mot slutet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
348
JEAN-CHRISTOPHE
lika tokiga båda två. Lucien, förklarade ett av
edra verk. Denne lille gosse, som ser så blyg
ut, reste sig, darrande av vrede, ocb förbjöd
bonom att tala om er. Vilka anspråk!...
Lyckligtvis var jag där. Jag slog bort
alltsammans i skämt, Lucien följde mitt exempel,
ocb pojken bad slutligen om ursäkt.
— Stackare! sade Christophe rörd.
— Vart har han tagit vägen, fortsatte
han utan att höra på fru Roussin, som
pladdrade vidare.
Han begynte söka, men den okände
vännen var försvunnen. Ckristophe gick fram till
fru Roussin.
— Säg mig åtminstone hans namn.
— Vems? frågade hon.
— Den som ni talade om.
— Jaså, er lille diktare. Han heter Olivier
Jeannin.
Detta namn klingade i Ckristophes öron
som en känd musik. En ung flickas silhuett
svävade förbi hans ögon. Men den nya bilden,
vännens bild, utplånade den strax.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
