Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jeannins hade alltid...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ANTOINETTE!
11
tär. Hon liette Lucie de Villiers och var dotter
till en domare i trakten. De Villiers eller
rättare Devilliers — ty deras namn hade först
under tidernas lopp kluvits såsom en sten som
brister itu medan den rullar nedför en
sluttning — hade alla varit jurister från far till
son. De tillhörde den urgamla franska ras
som äger en hög tanke om lag och plikt, om
sociala former, om personlig och isynnerhet
professionell värdighet, stärkt av en
fullkomlig, något sipp hederskänsla. I det föregående
århundradet hade de haft en jansenistisk
anstrykning, vilken hos dem kvarlämnat förakt
för den jesuitiska andan jämte en viss
pessimistisk missnöjd grundton. De sågo inte livet
från dess vackraste sida, och långt ifrån att
släta ut svårigheterna skapade de hellre nya,
som gåvo dem rätt att beklaga sig. Lucie de
Villiers företedde ett par dylika drag, som
stodo i skarp motsats till hennes mans ej
vidare förfinade optimism. Ett, belt huvud
längre än ban, mager, välväxt, klädde bon sig
med en stel elegans, som lät henne verka äldre
än hon verkligen var. Hon hade ett högt
moraliskt värde, men hon var sträng mot
andra; bon kunde inte ursäkta ett fel,
knappast en brist. Hon ansågs kall och högfärdig.
Hon var mycket gudfruktig, vilket blev en
källa till evinnerliga tvister makarna emellan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
