Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De hade två barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
14
JËAN-CHRISTOPHË
livet. Han flydde andra barn, ty ban kände
sig illa till mods med dem och fann deras lekar
och slagsmål motbjudande, ban avskydde deras
råhet. Alltid blev han slagen av dem, ban var
inte feg, men ban fruktade för att försvara
sig, att göra andra illa, och ban skulle troligen
ha blivit mycket svårt tilltygad om faderns
ställning ej skyddat honom. Han var
varmhjärtad, nästan sjukligt ömsint; ett ord, ett
vänskapstecken, en förebråelse kommo honom
att strax smälta i tårar. Systern, som var
mycket sundare än han, gjorde narr av honom
och kallade honom »lilla vattenkonst».
De höllo mycket av varandra, men de voro
så pass olika, att de ej hade mycket nöje av
varandras sällskap. Var och en gick åt sitt
håll och följde sina egna hugskott. Antoinette
blev vackrare för vart år som gick; alla sade
det, hon märkte det nog själv och gladdes
däråt. Hon byggde redan framtida luftslott.
Olivier var gänglig, litet tvär och inbunden;
varje kontakt med den yttre världen pinade
honom, och han flydde helst in i sin lilla
fantasirika hjärna, som ban befolkat med
allehanda underbara sagofigurer. Han hade en
kvinnlig längtan efter ömhet, och allena, skild
från barn av hans egen ålder, hade han i
deras ställe skapat åt sig tre inbillade vänner:
Jean, Etienne och Francois, som han alltid var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
