Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De hade två barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
JEAN-CHRISTOPHE
som för nunnorna ringde in dagens slut. —
Sedan sängen, drömmarnas ö ...
Årets bästa tid för Olivier var den som
familjen höst och vår tillbringade på en
gammal egendom några mil från staden. Där fick
han drömma i fred, ingen störde honom.
I likhet med de flesta barn som tillhöra
borgarklassen voro Antoinette och Olivier
hållna strängt skilda från folket: tjänare och
bönder, vilka i grund och botten ingåvo dem
skräck och avsmak. Av modern hade dc ärvt
ett aristokratiskt eller snarare borgerligt
förakt för allt kroppsarbete. Olivier tillbringade
sina dagar uppkrupen i ett träd; där läste han
underbara berättelser, bitar ur den ljuva
grekiska mytologien, Madame Aulnoys sagor,
Tusen och en natt eller ock reseromaner. Han
hade en sällsam längtan efter fjärran länder:
»dessa oceandrömmar» som ibland förfölja
unga gossar i de franska landsortsstäderna.
Ett tätt skogssnår dolde huset för hans syn,
och han kunde inbilla sig att han var långt,
långt borta i främmande land. Men han visste
dock att han var helt nära, och det lugnade
honom, ty han tyckte inte om att ensam
avlägsna sig, ban kände sig förvillad allena i
naturens rike. Träden susade sakta omkring
honom. Från sitt gröna näste såg ban de
gulnande vinrankorna och de vida fälten där den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
