Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - De hade två barn...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
JEAN-CHRISTOPHE
gräshoppa på ryggen. Hans magra armar
voro fastnaglade av Antoinettes kraftiga små
nävar, och han antog en ömklig bedrövad min.
Antoinette stod inte länge emot; då hon såg
honom besegrad och undergiven brast hon i
skratt, kysste honom plötsligt och släppte
honom efter att som avskedshälsning ha kört
in i hans mun en liten klump färskt avrivet
gräs; detta avskydde ban mest av allt, ty han
var mycket kräsen. Han spottade, torkade sig
om munnen och fäktade med armarna under
det att lion muntert tog till flykten.
Hon skrattade alltid. Om natten i sömnen
skrattade hon alltjämt. Olivier, som låg i
rummet bredvid och inte kunde sova, spratt till
mitt i de historier han berättade för sig själv
då han hörde hennes skratt och
osammanhängande ord i nattens tystnad. Därute
knakade trädens grenar under vindens fläkt.
En uggla skrek. Hundarna tjöto långt borta
i byn och i gårdarna djupt inne i skogen. I
nattens obestämbara skiftande mörker såg
Olivier granarnas tunga och dystra grenar
röra sig mot fönsterrutan, och Antoinettes
skratt beredde honom en viss lättnad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
