Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiken var honom...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
29
stora spindlarna. Hans motstånd ökade
gästernas skämtsamma övertalningsförsök,
föräldrarna sällade sig till dem, befallde och
ruskade honom tämligen omilt ifall
upprorsandan blåste alltför starkt. Han måste till
slut ge vika och tvingades att spela utan rim
och reson. Sedan plågade det honom att han
spelat illa, ty han var mycket stolt och älskade
verkligen musiken.
Den lilla stadens smak hade inte alltid
varit så tarvlig. Man erinrade sig en tid då
det i två eller tre familjer utfördes ganska
vacker kammarmusik. Fru Jeannin talade ofta
om sin farfar som lidelsefullt gned sin fiol
och sjöng melodier av Gluck, Dalayrac och
Berton. Det fanns ännu kvar i huset ett tjockt
nothäfte och en bel bunt italienska sånger.
Den älskvärde gamle mannen liknade mycket
Andrieux, om vilken Berlioz en gång bittert
sade, att »han tyckte mycket om Gluck men
han tyckte också mycket om Piccini» —
kanske tyckte ban mest om Piccini. Hur än
därmed förhöll sig, så var italiensk musik den
övervägande i farfaderns samling. Den blev
Oliviers musikaliska näring. En något luftig
föda, som kunde jämföras med de
landsortssötsaker som man stoppar i barnen. De göra
smaken sliskig, förstöra magen och hota att
taga bort aptiten för all strängare kost. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
