Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingen hörde revolverskottet...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
54
JEAN-CHRISTOPHE
rusade vid nyheten om självmordet en mängd
människor till huset — alla de som anförtrott
Jeannin sina pengar; de ryggade ej tillbaka
för att göra hustrun och barnen de rysligaste
förebråelser. Inom några få dagar hopades
alla olyckor. De arma varelserna förlorade
en älskad make och fader, pengar, ställning,
allmän aktning. Alla deras vänner övergåvo
dem. Ingenting av det som ger livet värde
stod upprätt bland ruinerna. Antoinette var
den som smärtan härjade mest, just emedan
hon hittills varit så fjärran från alla sorger.
Fru Jeannin och Olivier voro visserligen
sönderslitna, men lidandet var dem inte
främmande. De hade alltid varit pessimistiskt
anlagda, och nu kände de sig mindre häpna än
förkrossade. Tanken x>å döden hade städse
varit deras tillflykt, nu ryckte den närmare
och de önskade blott att själva få dö. En
sådan undergivenhet är ju beklaglig, men den
är likväl mindre hemsk att skåda än upproret
hos en ung, förtröstansfull, lycklig människa
som älskar livet och plötsligt ser sig ställd
mellan en oändlig, obotlig sorg och en död som
hon fruktar ...
Antoinette upptäckte i ett enda slag
världens dåliga sidor. Hennes ögon öppnades,
hon såg livet, människorna sådana de voro.
Hon bedömde sin far, sin mor, sin bror. Medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
