Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första intrycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
JEAN-CHRISTOPHE
och skulle varit hjälpsammare om inte hustrun
bevakat honom, vilket ban i grund och botten
var rätt tacksam för. Fru Poyet-Delorme
mottog sin syster med isande kyla. Fru
Jeannin kände sig djupt kränkt, men hon
be-tvang sin stolthet och lät i förtäckta ordalag
förstå de svårigheter hon befann sig i samt
vad hon väntade av Poyets. Man låtsade
ingenting begripa, man had inte ens Jeannins
stanna till middagen; de inbjödos till en dag
i slutet av veckan. Det var för resten inte fru
Poyet som bjöd dem utan hennes man, som
blygdes å hustruns vägnar och sökte mildra
hennes ovänlighet. Han visade en viss
fryntlig godmodighet, men man märkte att han var
mycket självisk och inte riktigt ärlig. De
olyckliga Jeannins återvände till hotellet
utan att våga växla ett enda ord angående
detta första besök.
De tillbragte de närmaste dagarna med att
irra omkring i Paris för att söka en våning.
De mattade ut sig med att kliva upp och ned,
det kväljde dem att se dessa kaserner, där
mänskliga väsen trängdes ihop som boskap,
dessa osnygga trappor utan ljus och luft, så
sorgliga i jämförelse med deras forna stora
hus. De kände sig alltmer beklämda. Alltid
samma jäktande på gator, i bodar och
restauranger, som förvirrade dem till den grad att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
