Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det första intrycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
JEAN-CHRISTOPHE
hjälpte dem skyndsamt på med kapporna, sköt
dem förbindligt leende mot dörren, skakade
hand med dem, sade lågt några älskvärda ord
och visade ut dem. — Återkomna till hotellet
gräto barnen i raseri. Antoinette stampade
i golvet och bedyrade att hon aldrig mer skulle
sätta sin fot hos dessa människor.
Fru Jeannin tog en våning i närheten av
zoologiska trädgården. Sovrummen vette mot
en mörk gård med förvittrade murar.
Matsalen och salongen (fru Jeannin ville
nödvändigt ha en salong) lågo åt en folkrik gata.
Dagen i ända slamrade ångspårvagnarna,
begravningståg drogo förbi till en närbelägen
kyrkogård. Smutsiga, trasiga italienare med
en skara barnungar drevo omkring, hängde
på bänkarna och grälade gällt. Fönstren
måste hållas stängda för bullrets skull. Om
eftermiddagarna då de gingo hem måste
de tränga sig fram genom en brådskande,
stinkande pöbelbop, de måste korsa
överfyllda gator med våt, lerig stenläggning, de
måste gå förbi en motbjudande ölkrog i buset
näst intill; i dörren stodo tjocka, pussiga
slynor med gulfärgat bår och sminkade
ansikten och stirrade oförskämt på alla
förbigående.
Familjens fattiga slantar smälte hastigt
ihop. Deras hjärtan krympte samman då de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
