Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ensamma måste de bära...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
83
bättre rum i ett annat kvarter, men det
tycktes dem att bär vore de ännu kvar bos
modern.
Portvakterskan visade dem även en smula
intresse, men snart upptogs bon av sina egna
sysslor, och ingen brydde sig vidare om dem.
Inte en enda hyresgäst kände dem och de
visste inte vilka deras närmaste grannar voro.
Antoinette erhöll tillåtelse att fylla
moderns plats i klostret. Hon fann även andra
lektioner. Hon hade endast en tanke: att sköta
om brodern tills denne kunde träda in i
högskolan. Hon fattade detta beslut ensam och
efter mogen eftertanke; hon hade studerat
undervisningsplanen och begärt upplysningar.
Hon rådfrågade visserligen Olivier, men han
hade inte någon åsikt alls. Sålunda fick hon
välja för honom. Då han en gång kommit in
i högskolan vore ban försäkrad om sitt dagliga
bröd och herre över sin framtid. Men han
måste först nå så långt, de måste uppehålla
livet tills den dagen randades. Fem eller sex
strävsamma år lågo framför dem, men de
skulle nog få bukt med dem. Denna idé växte
sig med en underbar styrka fast hos
Antoinette och fyllde henne belt och hållet. Det
ensliga, torftiga liv som hon hädanefter skulle
få föra blev uthärdligt endast tack vare den
lidelsefulla exaltation som grep henne. Hen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
