Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det dröjde ej länge...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
JEAN-CHRISTOPHE
Det dröjde ej länge innan Olivier
förorsakade henne även andra slags bekymmer.
Han var som bon god ocb hederlig, men
hans vilja var svag och hans intelligens så
pass fri och komplicerad att den nödvändigtvis
måste bliva en smula grumlig och skeptisk.
Frestelsen lockade honom och han drogs till
nöjet. Antoinette var så renhjärtad att hon
inte strax kunde fatta vad som tilldrog sig
i broderns själ. En dag upptäckte hon det
plötsligt.
Olivier trodde att hon var utgången. Hon
brukade ha en lektion vid den tiden, men i
sista stund hade hennes elev meddelat att hon
inte behövde komma. Hon blev hemligt glad,
ehuru det med några francs minskade deras
magra kassa, men hon var så trött att hon
sträckte ut sig på sin säng, glad att få vila
utan samvetsbetänkligheter. Olivier kom hem
ifrån skolan tillsammans med en kamrat. De
satte sig i rummet bredvid och började att
prata. Allt vad de sade hördes, och de voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
