Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon reste. Under det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
124
JEAN-CHRISTOPHE
fyllde samvetsgrant sin plikt men utan
hänförelse. Hon uppbars inte ens av känslan av
sitt eget arbetes nytta. Hon var skapad för
kärlek och inte för läxläsning. Och ingen
brydde sig om hennes kärlek.
Mindre än någonstädes fann hon på sin
nya plats i Tyskland användning för sitt
varma hjärta. Grünebaums, vilkas barn hon
skulle lära franska, visade henne inte det
ringaste intresse. De voro sträva, likgiltiga,
taktlösa och frågvisa. De betalade ganska bra,
och de ansågo att den som tog emot deras
pengar borde vara dem underdånig. De
behandlade Antoinette ungefär som en
tjänarinna och lämnade henne inte någon frihet.
Hon hade inte ens ett eget rum, hon sov i en
trång liten kammare bredvid barnens rum,
vars dörr stod öppen hela natten. Hon var
aldrig allena. De hade inte minsta respekt för
hennes behov att ibland fly inom sig själv —
den heliga rätt till inre ensamhet som
tillkommer varje väsen. — Hennes enda lycka bestod
i de andliga samtal hon förde med brodern.
Hon begagnade sig av varje sekund av
ledighet, men de hindrade henne alltid. Så snart
hon skrev ett brev vankade de omkring henne,
de frågade vem hon skrev till. Om hon läste
ett brev frågade de vad det innehöll. De
gjorde tusen plumpt skämtsamma spörsmål an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
