Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon reste. Under det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
127
nytt brev, ocb när det kom darrade hans
fingrar av glädje — av fruktan också — medan
ban slet sönder kuvertet. Aldrig hade en
älskares händer skälvt med ängsligare ömhet då
han mottog den älskades brev. Liksom
Antoinette gömde han sig undan för att ostörd få
läsa dessa brev; han bar dem på sig och om
natten låg det som anlänt senast under hans
huvudkudde. Tid efter annan vidrörde han
det för att försäkra sig om att det verkligen
var där, och då han inte kunde sova tänkte
ban på sin kära lilla syster. Vad han kände
sig långt borta från henne! Det betungade
honom isynnerhet ifall brevet försenats och
framkommit först följande dag. Två dagar,
två nätter mellan dem... Han överdrev tiden
och avståndet, just emedan han själv aldrig
företagit någon längre resa. Hans fantasi
arbetade: »Tänk om hon blev sjuk! Hon kunde
ha tid att dö innan han finge återse henne ...
Varför hade hon inte skrivit... Om hon
verkligen vore sjuk? ... Ja, hon var sjuk!...» Han
var nära att kvävas. — Ännu oftare fasade han
för att ban själv skulle dö fjärran ifrån henne,
bland dessa likgiltiga människor, i denna
bedrövliga skola, i detta avskyvärda Paris.
Hans oroliga tankar gjorde honom nästan
sjuk ... »Tänk om det ginge an att skriva och
be henne komma tillbaka»... — Men han rod-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
