Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon reste. Under det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
129
där ingen intresserade sig för henne utom en
professorsfru, som nyligen kommit till staden
oeh själv kände sig föga hemmastadd. Den
goda kvinnan hade en ganska moderlig själ,
hon deltog i syskonens sorg över skilsmässan
— (hon hade lockat ur Antoinette en del av
hennes historia) — men var så bullersam och
simpel; bon saknade till den grad takt och
urskillning (ehuru i all oskuld) att Antoinettes
förfinade lilla själ skyggt drog sig tillbaka.
Då hon inte kunde förtro sig till någon
samlade hon alla bekymmer inom sig själv. Det
var en tung börda; stundtals trodde hon att
hon skulle digna till marken, men hon knep
ihop läpparna och fortsatte vandringen.
Hennes hälsa började bliva angripen, hon
mag-rade mycket. Broderns brev läto alltmer
nedslagna. I ett anfall av missmod skrev ban:
— Kom tillbaka. Kom, kom!...
Men knappt hade brevet avsänts förrän
ban skrev ett nytt, där han bad Antoinette
riva sönder det första och inte vidare tänka
på saken. Han låtsades vara glad och sade
att ban inte behövde systern. Hans ömtåliga
stolthet led av att hon skulle tro, att han ej
kunde reda sig utan henne.
Antoinette genomskådade honom. Hon
läste alla hans tankar, men hon visste ingen
råd. En dag var hon nära att resa. Hon gick
9. — Jean-Christophe. VI.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
